Nyårskonsert Beethovens nia

Nyårskonsert
Ludwig van Beethoven
Symfoni nr 9, Op 125
Medlemmar ur Sveriges Radios symfoniorkester
Medlemmar ur Engelbrekts vuxenkörer
Agneta Eichenholz sopran
Kristina Hammarström alt
Michael Weinius tenor
Johan Schinkler bas
Nyårstalare
Bengt Eklund dirigent
Traditionsenligt, pampigt med extra allt för att fira det nya året.
Som alltid med en spännande nyårstalare.
Kom i stämning och fira med oss!

Beethovens nia 200 år!
I år är det 200 år sedan Beethovens väldiga nionde symfoni uruppfördes. Premiären ägde rum i Wien på Theater am Kärtnertor den 7 maj 1824. Bifallet blev enormt och då Beethoven vid denna tid var helt döv fick alsolisten Carolina Unger uppmärksamma mästaren genom att vända Beethoven mot publiken så att han kunde se publikens jubel.
På grund av Beethovens dövhet fick dirigenten Mi- chael Umlauf leda dirigentarbetet och uruppförandet. Ett kanske inte alltför tacksamt uppdrag då Beethoven bokstavligen hängde över hans axel och bevakade varje detalj. Även på konserten.
Den nionde symfonin var då den längsta, djärvaste och mest avancerade som någonsin skrivits. För första gången kom också en kör att medverka i en symfoni.
1817 inkom Philharmonic Society i London med en beställning på en symfoni och arbetet med de två första satserna påbörjades. Symfonins tillkomst präglades av andra verk, familjekonflikter och Beethovens försämrade hälsa, vilket ledde till att arbetet ofta avbröts och återupptogs många gånger.
Huvudtemat genom hela symfonin är kopplingen till Friedrich Schillers dikt »An die Freude« (Till glädjen). Dikten lärde Beethoven känna redan 1793 och den fascinerade honom mycket. Texten uttrycker en utopi om en värld där alla människor var bröder, och blev en musikalisk målbild för Beethoven som han skulle försöka förverkliga trettio år senare. I den reviderade versionen från 1803, vilken Beethoven utgick från, hade Schiller tonat ner den politiska dimensionen som var tydlig i den ursprungliga versionen.
Det är först i den fjärde satsen det välkända Freude-temat gör sin entré.
Den satsen inleds med en »skräckfanfar« följt av fragment från de tre föregående satserna i dialog med recitativ. Freude-temat presenteras gradvis och utvecklas genom flera variationer, där temat successivt byggs upp tills det spelas av hela orkestern.
Efter den episodiska inledningen avbryter barytonsolisten orkestern med »Ack vänner, icke dessa toner, utan låtom oss uppstämma angenämare och glädjerikare!
Recitativet markerar en vilja att lämna de dystra tonerna bakom sig. Freude-temat introduceras sedan enkelt och rättframt av barytonsolisten, följd av kören. Variationer av temat fortsätter, där varje ny variation tillför nya element och instrument.
Beethovens nionde symfoni markerar en milstolpe i musikhistorien, med sin banbrytande struktur och tematiska djup. Symfonin bryter mot tidigare konventioner inom den symfoniska genren samtidigt som den behåller Beethovens karakteristiska retorik och konstnärliga vision. Beethovens skaparkraft var obruten, och han fortsatte att förnya sig själv och sin musik, vilket han senare visade genom de stråkkvartetter som kom att bli hans svanesång. Nionde symfonin är en evig påminnelse om hans genialiska förmåga att skapa musik som berör och inspirerar genom tiderna. År 1985 antog för övrigt EU:s stats- och regeringschefer Freude-temat som EU:s officiella hymn.
Sedan 2012 kan man avnjuta symfonin i Engelbrektskyrkan med konsert på nyårsafton och nyårsdagen.